How does foreign aid affect recipient countries' political institutions? Two competing hypotheses offer contradictory predictions. The first sees aid, when delivered correctly, as an important means of making dictatorial recipient countries more democratic. The second sees aid as a corrosive force on recipient countries' political institutions that makes them more dictatorial. This paper offers a third hypothesis about how aid affects recipients' political institutions that we call the “amplification effect.” We argue that foreign aid has neither the power to make dictatorships more democratic nor to make democracies more dictatorial. It only amplifies recipients' existing political institutions. We investigate this hypothesis using panel data for 124 countries between 1960 and 2009. Our findings support the amplification effect. Aid strengthens democracy in already democratic countries and dictatorship in already dictatorial regimes.

Det bloggades om pappret redan 2007, så jag anar att de siktade högre än Kyklos, men att den kausala identifikationen anses lite skakig. Det är paneldata, dock med laggad beroendevariabel:

Effekten är hyfsat stor:

...panel data that cover 124 developing countries over half a century between 1960 and 2009. Our results support the amplification hypothesis. A one standard deviation increase in foreign aid increases the average democracy’s Polity score, or strengthens its democracy, by approximately one standard deviation.

De kör GMM också, och en IV-skattning (med samma resultat). Så hur instrumenteras bistånd?

We instrument aid and our interaction term with the logarithm of coun- tries’ average incomes lagged one period, the logarithm of countries’ population multiplied by their Polity scores lagged two periods, and a group of variables that capture donors’ strategic interests in giving aid. These include binary variables equal to one if a country is located in Sub-Saharan Africa or the Franc Zone, or is a Central American country or Egypt, and zero otherwise.

Deras slutsatser:

Although it is true that giving additional aid to already democratic nations will not, it seems, lead to greater autocracy, as the critics of aid sometimes suggest, more important, it appears that aid for the purposes of democratizing the dictatorial developing world may not only fail, but may actually cause harm.

Man kan tycka att ansvaret för dessa borde ligga på staten/arbetsförmedlingen, men eftersom det är kommunerna som så småningom får kostnaden i form av försörjningsstöd händer det ofta att kommunen blandar sig i. Runt om i landet finns en rad olika konstruktioner för ändamålet. Ibland är kommunala bolag inblandade.

Ett problem är att denna typ av beslutsfattande - individuell bedömning från fall till fall - ställer stora krav på kompetens och opartiskhet i beslutsfattandet. Verksamheten skapar helt enkelt tillfällen då det är möjligt för kommunala makthavare att gynna sig själva eller sina närmast på skattebetalarnas bekostnad.

Även om det i 99 fall av 100 går fullständigt rätt till är det troligt att besluten i åtminstone något fall kan ifrågasättas. Det är problematiskt.

Idag publicerar Sydsvenskan ännu en artikel om JobbMalmö. Jens Mikkelsen och Olof Westerberg tycks onekligen ha hittat ett antal fall där opartiskheten kan ifrågasättas. Ett utdrag ur den senaste artikeln:

• Kvinnan som inte bodde i Malmö belastar enligt utredningen inte längre "arbetsmarknadsmedel". Men hon jobbar kvar i Malmö stad. Hennes lön är högre än normalt – och betalas av Malmös skattebetalare. Hon är granne med Jobb Malmös näst högsta chef, Saida Sokolovic. De har varit på handbollsresor, bland annat i Montenegro.
• Saida Sokolovics syster anställdes i Servicepatrullen februari 2012, utan stöd från Arbetsförmedlingen. Malmös skattebetalare fick stå för hela hennes lön.
• Saida Sokolovics svåger, systerns man, fick den 11 juni förra året en motsvarande anställning i Servicepatrullen.
• Saida Sokolovic är nära vän med den politiska sekreteraren Nihad Pasalic och hans fru. De har bland annat varit på skidsemester tillsammans. Pasalics fru fick ett jobb som inte var utannonserat.

Kan en verksamhet som JobbMalmös utformas så att den blir immun mot anklagelser om nepotism och vänskapskorruption? Det är svårt. Regelstyrning och transparens om vilka regler som gäller är en god början - men förmodligen inte tillräckligt.

Se även Lina Maria Ellegårds gästinlägg i frågan.

Lägg upp egna ämnesförslag! Fyll gärna på med frågor som skulle kunna analyseras i diskussionstrådarna.

www.andreasbergh.se/skrivtips

(jag kan inte handleda mer den här våren, men till hösten går det bra!)

Författare: Lina Maria Ellegård

Bakgrund: Sydsvenskans granskning av JobbMalmö

Läser i Sydsvenskan (19/4) att sambon till en högt uppsatt Malmöpolitiker genom ett telefonsamtal till högste chefen för kommunens program för arbetssökande, JobbMalmö, lyckats få praktik och senare anställning inom kommunen. Att kontakter är viktiga i arbetslivet är inget nytt. Icke desto mindre är händelsen stötande.

Initialt tänker jag att det som skaver i sammanhanget är att sambon genom sin kontakt har prioriterats över andra med samma behov, men utan kontakter. Det torde inte behöva påpekas att kommunens förvaltningar skall behandla alla invånare lika. Men det räcker inte att ange brist på likabehandling i serviceutövningen som motivering till varför händelsen ifråga är problematisk.

Låt oss säga att serviceutövningen var klanderfri, men att det vid en kartläggning av Malmös tjänstemän framgick att merparten kom från samma tre familjer. Exemplet synliggör att korruption kan frodas även om kommunens förvaltningar (t.ex. JobbMalmö) behandlar alla invånare lika i sin serviceutövning.  Kanske hade sambon till följd av sitt förhållande med en inflytelserik person förr eller senare anställts inom kommunen ändå. Detta alternativ tycks minst lika stötande som att JobbMalmö ger sambon företräde i kön. Samtidigt tycks det absurt att kräva att kommunen ska behandla alla invånare lika även vid anställningsförfaranden - självklart måste kompetens, något som skiljer sig mellan invånarna, vara avgörande.

Som ekonom kan jag dessutom inte låta bli att fundera på effektiv användning av skattekronorna; att anställningsprocessen inte drar ut i det oändliga har ur den synvinkeln också ett värde. Att använda sig av kontakter är som bekant ett effektivt sätt att korta anställningsprocessen, förvisso till priset av att vissa kvalificerade kandidater aldrig får chansen att visa vad de går för.

Även här bjuder Sydsvenskans granskning av JobbMalmö på ett illustrerande fall. Partnern till en annan politiker har nämligen anställts som arbetsmarknadssekreterare, utan att anställningen varit formellt utlyst och med fel högskoleutbildning. Sannolikt är arbetet av den karaktären att partnern (liksom sambon ovan) kan göra ett bra jobb utan exakt "rätt" utbildning. Icke desto mindre är det problematiskt att hon rekryterats vid sidan av en vanlig anställningsprocedur.

Jag drar mig till minnes hur jag själv via kontakter en gång rekryterades som handläggare till en numera statlig myndighet. Extra intressant i sammanhanget är hur jag senare, då en kort arbetstopp uppstod, tipsade arbetsgivaren om ett antal bekanta som för närvarande sökte arbete.

Alla anställdes, vilket ur ett korruptionsperspektiv måste anses lika problematiskt som fallet ovan. Samtidigt gällde det ett antal månadslånga anställningar, med en arbetsuppgift som i princip hade kunnat utföras av en dator; ur ett effektivitetsperspektiv hade det varit huvudlöst att dra igång en omständlig rekryteringsprocess för att tillsätta tjänsterna.

Slutsatsen av det hela är dock inte att jag (och min f.d. arbetsgivare) gjorde rätt, utan att offentliga organisationer bör ha ramavtal med bemanningsföretag för att med kort varsel kunna klara arbetstoppar inom områden med låga till medelhöga kvalifikationskrav. Förekomsten av t.ex. vikariepooler inom förskolan och skolan är ett liknande sätt att lösa problemet på. Givet de nu avslöjade fallen tycks det dock finnas fler verksamheter som är i behov av pooler.

För arbeten med höga kvalifikationskrav bör istället längre anställningsprocesser accepteras, för att sökandet efter rätt person ska kunna ske på ett rättssäkert vis. (Ja, skillnaden är att mer komplicerade arbetsuppgifter betingar ett högre värde. En längre rekryteringsprocess kan därför vara motiverad ur ett effektivitetsperspektiv.)  Undviker ändå kommunen/myndigheten att utlysa tjänsten, som fallet med JobbMalmös arbetsmarknadssekreterare, återstår kanske bara att vi medborgare tackar och uppmuntrar journalister som Jens Mikkelsen och Olof Westerberg, vars arbete gör det mer obekvämt för kommunala aktörer att utnyttja sina positioner.

Lina Maria Ellegård

För mer bakgrund, se WSJ, CEPR, The Monkey Cage – och Ekonomistas.

Vad vi inte lär av detta:

1. Hur viktigt det är med peer review.

Många har pekat på att studien kom i maj-numret av American Economic Review, dvs numret där papper från den största nationalekonomiska konferensen publiceras utan den vanliga granskningen. Det stämmer, men sanningen är att liknande fel mycket väl skulle kunna finnas i de bästa tidskrifterna.

2. Att man inte ska använda excel

Det har fnissats en del åt att R&R använde Excel för sina beräkningar. Ett program som stata skulle förvisso inte glömt bort fem länder i början på alfabetet, men det kan bli minst lika tokigt när forskare inte riktigt vet exakt vad ett stata-kommande gör. Excel är ett utmärkt program – använt på rätt sätt.

3. Att det vetenskapliga stödet för besparingar i högt skuldsatta länder har fallit

Oavsett hur man tolkar forskningsläget i frågan torde just R&Rs spela ganska liten roll på marginalen, i synnerhet då det är troligt att kausaliteten går från ekonomiska problem till hög skuldsättning, snarare än omvänt. Tillväxteffekten av skuldsättning torde bero på vad skulden finansierar.

Så vad lär vi oss?

Jag tycker mig ha fått vatten på tre av mina favoritkvarnar…

1. Var skeptisk till ateoretisk, datadriven makroekonomi.

Förenklingar och tumregler har förvisso ett värde genom att skapa struktur och begriplighet även för sådant vi inte fullt ut förstår. Om det vore en slående robust regularitet att skuldsättning över just 90% skapar tillväxtproblem vore det självfallet suggestivt. Men så tycks inte vara fallet den här gången

2. Uppmuntra – och genomför – replikationsstudier!

Felet upptäcktes för att studenter fick i uppgift att replikera ett känt forskningsresultat i utbildningssyfte. Det är en utmärkt undervisningsmetod som med betydande sannolikhet kan göra studenterna berömda.

3. Lämna ut data så att andra kan granska resultaten.

Som Victoria Stodden konstaterar:

… if Reinhold and Rogoff had been in the habit of making their data and code available so that their results were reproducible, they would have caught such errors themselves before publication.