Samtidigt gillar jag hans sätt att i populärvetenskaplig form spinna en liten historia (ofta övertygande) kring varje koefficient och interaktionseffekt i sina papper.

I kapitel 3 i The bottom billion diskuterar han the resource curse (fenomenet att fattiga länder med värdefulla naturtillgångar snarare drabbas än gynnas av resurserna).

Problemen med naturresurser har visat sig vara särskilt stora i demokratier. Faktum är att oförmågan att hantera värdefulla naturresurser enligt Collier kan förklara varför demokratier i allmänhet inte växer snabbare än icke-demokratier:

In the absence of natural resource surpluses a fully democratic polity outperforms a despotic autocracy by around two percent per year. By the time natural resource rents are around eight percent of national income, the growth advantage of democracy has been eliminated. Beyond this, the net effect of democracy is adverse.

Collier menar sig också ha undersökt vad i demokratin som skapar problem. Hans svar: brist på "checks and balances", alltså maktdelning, minoritetsskydd och granskningsinstitutioner som fri press.

Demokratiska val utan en tydlig avgränsning för vad majoriteten får göra och hur det får ske, leder helt enkelt till att folk köper röster för att vinna val och komma över naturresurserna, som sedan extraheras för att finansiera röstköpen.

Den etiopiska regeringens logik är enkel. Den anser att det i Etiopien finns mer bördig och brukbar jord än den egna befolkningen kan ta hand om. Åtminstone med den begränsade tillgång till teknik och kapital som nu finns.
Idag plöjs det mesta av Etiopiens åkerjord med oxar. På fälten ser man bönder skörda för hand med en skära. Hugg för hugg. Farmen i Awassa har den senaste gödningstekniken och sköter bevattningen med datorer.
– Snart ökar vi vår odlingsyta från tjugo till tusen hektar. Då ska vi anställa runt 20 000 arbetare. Det är inget problem. Det finns en och en halv miljoner människor här i närheten. Runt hälften av dem är arbetslösa, säger Geieta Bijiga, farmens direktör.

I artikeln finns också en faktaruta som lyftar fram positivt och negativt med fenomenet:

Positivt
• Jorden brukas i alla fall inte (ibland).
• Tekniklyft för Etiopien. Anställda lär sig hantera ett modernt jordbruk, nya maskiner importeras.
• Kapitalinflöde i landet.
• Jobbtillfällen.
• Mer mat kan säljas lokalt.
• Vägnät och andra kommunikationer byggs ut.
• Förpackningsindustrin utvecklas lokalt.
• Nya industrier, som blomsterproduktion, uppstår.

Negativt
• Extremt låga priser. Landets bästa jordar skänks i princip bort.
• Lokalbefolkningen skuffas undan. Ibland brutalt.
• Ingen hänsyn tas till traditionellt jordbruk.
• Mat som skulle kunna föda Etiopien går på export.
• Inga reglerade former för hur jorden ska återgå till lokalbefolkningen.
• Jorden utarmas med ensidig produktion.
• Tär på höglandets vattenresurser.
• Ingen minimilön på farmerna.

Den här nya affärsidén har blivit en ny typ av kolonialism .. Marken har blivit en en global handelsvara som riskerar att göra fattiga länder ännu fattigare.... Säljare: fattiga länder, som sällan har något val ... enorma områden av Amazonas regnskogar har blivit sojafält...

...globala riskkapitalbolag köper jordbruksmark som en bra investering och eftersom de spekulerar i att livsmedelspriserna kommer stiga i en värld som lider av klimatförändringar och befolkningsökning

– Vi garanterar alla investerare att ta hand om eventuella tvister med lokalbefolkningen. Vi tar oss an att förklara för dem varför jordreformen ligger i deras eget intresse.

Och om lokalbefolkningen inte håller med?
– Då övertygar vi dem.

Men på SVTs sidor antyds inte med många ord att det finns en rad positiva effekter både på kort och lång sikt. Den intressanta frågan är hur vi bäst hjälper fattiga länder att dra nytta av denna plötsliga investeringsvilja!