Senaste poster
Populära
« Om det teoretiska resultatet i Diamond (1971) och dess empiriska relevans | Main | Landgrabbing, aid and McDonalds - The future of Africa? »
fredag
okt082010

Om demografiska förändringar och välfärdsstatens framtid

Som framgått av inlägg om Borg-kommissionen och om sociologen Lars Tornstams analys, (samt i DN) tror jag inte att välfärdsstaten riskerar kollapsa på grund av demografiska förändringar. Det betyder dock inte att frågan är trivial, eller att inga åtgärder borde vidtas.

Med enkel SCB-statistik (och fråga inte mig hur de lyckas prognosticera befolkningen hundra år framåt) kan alla se att andelen vuxna (25-64 år) i befolkningen spås minska framöver. Detta brukar vara utgångspunkten för diverse dystra bilder av framtiden.

Men eftersom vi lever allt längre, kommer bilden av vad det är att vara i vuxen ålder att ändras. Hur mycket lättar det demografiska trycket på välfärdsstaten under rimliga antaganden om ökande sysselsättningsgraden bland 65-74-åringar?

För att få ett grovt hum om detta, kollade jag AKU-data:

Sysselsättningskvoten i detta åldersintervall har alltså ökat från 10 till 13 procent de senaste fem åren. Vad händer om vi gör en försiktig linjär framskrivning av den trenden?

Räknas bara andelen 25-64-åringar i befolkningen fås den blåa kurvan nedan. Räknar vi dessutom in en ökande andel av 65-74-åringarna, får vi den röda kurvan.

Antagandet är att andelen 65-74åringar som arbetar ökar med en halv procentenhet om året. Det innebär att om hundra år arbetar 60 procent av 65-74-åringarna. Det är inte orimligt, och fullt tillräckligt för att hålla kvoten runt 50 procent.

Notera dock att den ökade sysselsättningen bland 65-74-åringar inte förhindrar att kvoten dippar under 2020- och 2030-talet, då 40-talisterna är 80+.

Det är således ingen vild gissning att mer pengar till äldreomsorgen kommer att vara ett populärt krav i 2022-års valrörelse.

Se även ekonomistas, i synnerhet Andreas Bergströms inlägg i diskussionstråden.

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (5)

Bra artikel i DN, och bra med en enkel framskrivning. Prognoser blir liksom inte bättre ju fler antaganden man gör, som vissa verkar tro. Möjligen finns där en risk med att utgå från SCB:s prognos, jag tror att de har någon sorts avtrappning i ökningen av medellivslängden som saknar historisk motsvarighet.

När det gäller ökade avgifter eller avgränsade offentliga åtaganden tycker jag an bra utgångspunkt är att skilja på vård och omsorg. Vi kommer nog ha råd att ge alla människor riktigt bra vård, för ofta blir man bara sjukare av att få riktigt mycket vård. Omsorg kan man däremot aldrig få nog av, så där finns nog ett rejält utrymme för privat påbyggnad.
Har funderat lite light om att skriva c-uppsats på detta ämne.. Hade dock gärna gjprt en MFS (för att komma bort från Lund ett tag) och jag tror att det kanske kan vara svårt att göra en MFS på detta ämne.. pensionssystem osv..
11 okt | Unregistered CommenterJonas
Jonas: Jag känner två personer som gjorde en uppsats om pensionssystemet i Tanzania. De pluggade på LU.
12 okt | Unregistered CommenterPelle
inga problem att kombinera ihop utvecklingsekonomi och socialförsäkringar. två av mina favoritområden faktiskt! Välkommen att höra av dig!
12 okt | Unregistered Commenterbergh
Med ett omfattande pensionssparande som konfiskerats, missköts och där avkastningen utraderas med skattedränering och som väl skulle lösa ett flertal problem om det finge användas till avsett syfte och inte till dold användning för finansiering av den så kallade välfärdsstaten är det roande att läsa om alla "demografiska" problem. Varför nämner aldrig alla duktiga ekonomer denna verklighet i sina prognoser? Är den för trivial?

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.