Senaste poster
Populära
« Hur vara god när man reser i ett fattigt land? | Main | Reformdiskussion på Timbro »
onsdag
feb132008

Nog med sandlådefasoner mot Norberg

Nu tänker jag haka på ett så kallat bloggdrev. Jag delar inte alla Johan Norbergs åsikter och värderingar, och det är lätt att förstå varför han provocerar i Sverige.

Men de metoder som Sveriges kulturskribenter använder mot Norberg är pinsamma: Lösryckta citat, krystade försök att hitta faktafel, underliga personpåhopp & förvägrad replikrätt (här), och möjligen även Twinglymixtrande. (Detta är bara några relativt nya exempel).

Nu kommer bloggosfären onekligen till sin rätt.

Varför beter sig stora delar av det som ska vara den svenska intellektuella vänstern på detta sätt? Kanske är de rädda för konkurrens: Norberg är trots allt författare till en del av det bästa som DN-kultur någonsin publicerat - se exempelvis denna artikel om islam och modernism. En annan tänkbar förklaring är att de är genuint övertygade om att Norberg är ond, och att alla medel bör användas i kampen mot det onda.

Oavsett vilket tror jag det är dags för vissa kulturskribenter att byta strategi.

(f ö har facebook-gruppen Lägg ned DN-kultur i skrivande stund 81 medlemmar)

PrintView Printer Friendly Version

EmailEmail Article to Friend

Reader Comments (27)

Varför är det lätt att förstå att Johan Norberg "provocerar" i Sverige?

Nyfikna hälsningar.
13 feb | Unregistered CommenterErik
Sverige har en omotiverat stor respekt för "vänsterintellektuella" vars klockor stannade på 70-talet. Likaså för DN.
13 feb | Unregistered CommenterTom
Det allra mest tragiska är att det hela sker i en så kallad "oberoende liberal" tidning. Det säger något om vilken status de liberala värderingarna har i Sverige.
14 feb | Unregistered CommenterErik
Hej

Jag är i likhet med Erik nyfiken på varför det är lätt att förstå varför Johan Norberg provocerar i Sverige; jag läste hans "När människan skapade världen" och fann den inspirerande. (För övrigt har jag din "Den kapitalistiska välfärdsstaten" som väntar på läsning de närmaste veckorna!).
14 feb | Unregistered CommenterHansa
Hansa och Erik: För att Sverige är synnerligen präglat av socialdemokratiskt tänkande, och Johan Norberg är nyliberal.
14 feb | Unregistered Commenterbergh
Jag tycker nästan alltid när man ser honom i tidningar eller tv så diskuterar han frihandel, homosexuellas rättigheter eller anlägger ett verklighetsanknutet perspektiv på tillståndet i tredje världen via officiell statistik från FN eller dylikt. Han kanske är nyliberal - jag tvivlar personligen - men det är knappast något som framgår av hans texter.

Min poäng är denna, och jag tror att det är vad även Hanse menar. Du får det att låta som om det är stor skillnad på vad Norberg säger i sak och vad som är poltiskt korrekt att säga i Sverige. Detta understryks av att du säger att sverige är präglat av socialdemokratiska tankar medan Johan är nyliberal. Ja, om så vore fallet så har du rätt i att det är förståeligt att Norberg blir provocerande - alla relativt slutna kulturer har svårt att acceptera outsiders. Men då skillnaden i praktiken är väldigt, väldigt liten mellan dem så framstår det inte alls lika naturligt att Norberg är provocerande. Snarare framstår det som om det är löjligt lågt i tak i Sverige där en så liten avvikelse kan ge upphov till en så småaktig motaktion från etablissemanget.

14 feb | Unregistered CommenterErik
Alltså de som Norberg provocerar är ju kanske inte i främsta hand mannen på gatan, men kanske mer t.ex. kulturskribenter :-)
14 feb | Unregistered CommenterTomas
Där har du naturligtvis rätt, men Bergh talade mer om att Norbergs tankar var provocerande "i Sverige". Kanske missförstod jag honom. :)

Är det för övrigt nån som kan tipsa om någon bra presshistorisk litteratur där man kan försöka finna svaret på gåtan varför en s.k. "oberoende liberal" tidning som DN anställer skribenter från den yttersta extremvänstern på sin kulturredaktion? Jag har svårt att se att en socialdemokratisk tidning skulle anställa extrema libertarianer till sin kulturdel.
14 feb | Unregistered CommenterErik
Erik, professor Ståhl har förklarat det där ungefär så här [deb breda penseln plockas fram]:

De läste journalistik runt 1968, utexaminerades några år senare, intog kulturredaktionerna, sedan kom LAS och stängde portarna bakom dem vilket gör att de sitter där än idag (medan frilansare och vikarier täcker upp vid eventuellt dalande produktivitet).
14 feb | Unregistered Commenterbergh
Erik, professor Ståhl har förklarat det där ungefär så här [den breda penseln plockas fram]:

De läste journalistik runt 1968, utexaminerades några år senare, intog kulturredaktionerna, sedan kom LAS och stängde portarna bakom dem vilket gör att de sitter där än idag (medan frilansare och vikarier täcker upp vid eventuellt dalande produktivitet).
14 feb | Unregistered Commenterbergh
Intressant teori. Har han publicerat det någonstans så man kan läsa mer?

Enligt Wikipedia blev Andreas Malm emellertid medarbetare på DN Kultur först 2005.

Då jag har en viss förmåga att ta till väl starka ord ibland vill jag tillägga för de som inte känner till det att Andreas Malm verkligen tillhör just yttersta extremvänstern, dvs. han är inte socialdemorkat. Han är knuten till syndikaliströrelsen och har gjort sig känd för att rakt ut stödja våldsdåd utförda av Hezbollah. Det är mot den bakgrunden min oförmåga att förstå varför han har knutits till en tidning som kallar sig "oberoende liberal" skall ses.
14 feb | Unregistered CommenterErik
Jag skulle för omväxlings skull vilja ansluta mig till Eriks slentriangnäll på Sverige och kasta in hypotesen att påhoppen på Norberg kanske handlar om ett generellt kvalitetsproblem. Alla som någon gång har läst en utländsk kvalitetstidning (Süddeutsche, the Guardian, the Economist osv.) vet att svenska "kvalitetstidningar" står sig slätt i alla tänkbara avseenden.

Vill man som svensk få en bra överblick av vad som händer i världen måste man läsa utländska tidningar, för svenska tidningars "korrespondenter" och kommentatorer vet i regel väldigt lite om de skeenden de rapporterar om.

Mot bakgrund av denna allmänna inkompetens är det inte förvånande att en ideologiskt färgad kulturskribent tillåts breda ut sina personangrepp i spalterna på landets ledande tidning.

Således: problemet är nog inte i första hand en ideologisk slagsida i rapporteringen, utan en allmän inkompetens som får till följd att man kan presentera vilket skräp som helst som journalistik.

Att en oberoende liberal tidning släpper fram individer som har helt andra ideologiska utgångspunkter än den egna hade inte varit något problem - om det funnits en god journalistisk tradition att falla tillbaka på.
14 feb | Unregistered CommenterMartin
Har tidningens politiska färg egentligen någon påverkan på det journalistiska arbetet utanför ledarredaktionen? Jag har fått för mig att den brukar arbeta tämligen frikopplad från övriga tidningsredaktionen, och att det bara är där den politiska färgen spelar någon större roll.

Det märkliga upplägget att de facto köra med dubbla ledarsidor av olika färg, en på sid. 2 och en i kulturdelen, gällde även på Sydsvenskan under 90-talet. Den på sid. 2 var möjligen en aning bättre.
14 feb | Unregistered CommenterPeter S-W
Min uppfattning är nog att det mesta som skrivs i kulturdelen har ganska lite med journalistisk verksamhet att göra och handlar mer om argumentation och åsiktsbildning, dvs. funktioner som brukar förknippas med ledarsidor. Man skriver ju sällan rena nyhetsreportage om vad som har hänt utan oftare vad som har hänt och vad man tycker om det. Sak samma med bokrescensioner och dylikt.
14 feb | Unregistered CommenterErik
Jag tror jag är inne på Peters linje här, Även om DN som helhet benämns som oberoende liberal så är det väl frågan om det egentligen gäller något annat än ledarsidan. Det är väl rimligt att övriga avdelningar i tidningen som sysslar med nyheter följer en mer neutral linje, även om det knappast går att göra i praktiken.

Angående kultursidorna specifikt så funderar jag på hur de utvecklats under tiden. Om de tidigare enbart sysslat med kultur ur ett ganska snävt perspektiv, säg anmälningar och recensioner, så är väl inte kulturskribenternas politiska åsikter alltför intressanta. Det blir intressant först när kultur också kommer att handla om åsiktsbildning. Är det någon som vet om det går att göra en sådan tidsmässig åtskillnad, eller har det alltid handlat om rena kulturfrågor och åsiktsbildning på kultursidorna?

Angående Ståhls teori och just DN så kan man väl säga att Olof Lagercrantz var allt annat än liberal. Han var kulturchef på DN redan på 50-talet, och efter det chefredaktör.
14 feb | Unregistered CommenterDennis
Professor Ståhls påpekande är nog så rätt. Det påminner dock om ett liknande påstående om TV2:s tillkomst: "Man öppnade dörrarna, släppte in en Vietnamdemonstration och stängde till igen." Härav öknamnet "Sveriges Rödio".
14 feb | Unregistered CommenterDocMa
Kan det inte också var så att illiteratörerna i DN:s Röda Rum börjar bli rejält avundsamma på Johan Norberg? Han är ju allt de inte är: ung, ser bra ut och förbannat framgångsrik både nationellt och internationellt med sina böcker. Det svider i de små röda själarna och då tappar man omdömet och gör bort sig på detta pinsamma vis.
14 feb | Unregistered CommenterExlibris
Ett visst mått av avundsjuka finns nog. Jag vågar inte ens tänka på vilken status en vänsterdebattör av Norbergs rang skulle åtnjuta i det svenska samhället. Det finns ju faktiskt mycket få svenska debattörer som har blivit ett namn i den _internationella_ debatten på det vis som Norberg har blivit.

Men sen tror jag det handlar om frustration också. De som ofta hoppar på Norberg med slag under bältet är ofta s.k. "intellektuella", dvs. personer som läst en del men som inte är speciellt kunna vad gäller statistik och logik. De vill snacka globaliseringens fenomenologi, inte jämföra statistik över hur många barn som får gå i skolan. Ställda inför en motståndare som känner tvärtom så blir de frustrerade och tappar fattningarna.
15 feb | Unregistered CommenterErik
Andreas Malm utför helt klart en ful manöver och insinuerar att Norbergs tal om enidéstat _faktiskt_ handlar om kryperi för muslimer, när begreppet egentligen handlar om socialdemokratins tankehegemoni i Sverige, inget alls om förhållandet till islam (Malm formulerar sig visserligen så att insinuationen går att slingra sig undan, men jag tror knappast att tolkningsutrymmet var omedvetet placerat). Det är självmål, eftersom här nu står den samlade liberala åsiktskåren och skäller på Malm snarare än på Bawer och alla andra som skapar myten om en islamisering av Europa. Såvida det inte var Malms geniala plan från början att få det att framstå som att högern inte alls är intresserad av att ta avstånd från den mytbildningen...
15 feb | Unregistered CommenterMarcus
Jag måste säga att det finns slående paralleler mellan denna respektlösa och oseriösa svartmålning av Johan Norberg och den behandling som tex Noam Chomsky så ofta utsatts för USA.

Här är ett mycket snarlikt exempel:

http://www.chomsky.info/onchomsky/20041108.htm

Andrew Sullivan ljuger öppet om Chomskys åsikter (utan att Chomsky har möjlighet att replikera då han nyss blivit bortkopplad från studion) i tv och vägrar i efterhand att be om ursäkt. Bara ett av otaliga exempel på alla lögner om Chomsky åsikter.

Framgångsrika ''dissidenter'' som Chomsky och Norberg blir förr eller senare felaktigt tillskrivna vidriga åsikter av oärliga skribenter och andra intellektuella . Är väl inget nyhet att det är så etablissemanget fungerat och fungerar?

Hoppas Malm ber om ursäkt snart.
"Jag tycker nästan alltid när man ser honom i tidningar eller tv så diskuterar han frihandel, homosexuellas rättigheter eller anlägger ett verklighetsanknutet perspektiv på tillståndet i tredje världen via officiell statistik från FN eller dylikt. Han kanske är nyliberal - jag tvivlar personligen - men det är knappast något som framgår av hans texter."

Erik.

Jag blev fundersam när jag läste detta. Det finns väl inga som helst motsättningar mellan att vara nyliberal och att vara frihandelsvänlig, vilja utöka homosexuellas rättigheter där de är skrala och att ha ett verklighetsanknutet världsperspektiv? Det är väl snarare saker som hör samman med (ny-)liberalismen? Jag tror att du kanske har lurats av en underlig definition av nyliberaler som innebär motsvarande barnätande vampyrer - kanske ur Aftonbladets kulturdel eller DN:s dito.
15 feb | Unregistered CommenterGustav
Du har en klar poäng i jämförelsen med Chomsky. Men jag återkommer till det i min mening intressanta faktum att DN är en s.k. oberoende liberal tidning. När Chomsky behandlas på ett oseriöst sätt så sker det samtliga gånger av tidningar och medier som absolut INTE säger sig dela hans politiska åskådning. Men varför behandlas Norberg som en dissident på en tidning som säger sig vara oberoende liberal och således borde välkomna hans röst i den svenska debatten?

Vi återkommer återigen till vad detta säger om takhöjden i den svenska debatten. Att Chomsky behandlas som dissident är inte svårt att smälta, för hans anarkistiska socialism är verkligen väldigt långt ifrån vad som kan kallas mainstream i USA. Men jag menar fortfarande att Norberg är en väldigt pragmatisk liberal som på intet sätt utmanar det svenska etablissemanget. På sin höjd refererar han officiell statistik och ger den en liberal men i internationell debatt helt normal tolkning. Vi har INTE med en Bryan Caplan att göra precis. Är denna minimala avvikelse från den officiella linjen nog för att ge honom dissidentbehandling? Vad säger det egentligen om takhöjden i den svenska debatten?
15 feb | Unregistered CommenterErik
Gustav: Jag såg när jag hade skrivit det där att det var upplagt för missförstånd. Tyvärr var jag för lat för att gå tillbaka och rätta mig själv. Naturligtvis är alla de där tre sakerna helt i linje med en nyliberal filosofi. Min poäng är emellertid att ingendera är någon direkt indikator på nyliberalism i den svenska debatten: frihandel är traditionellt omhuldat av både vänster och höger, homosexuellas rättigheter stöds av både vänster och höger, osv. Jag betvivlar till exempel att Norberg skulle svara "Ja" på frågan "Vill du lägga ner skolverket?", vilket nog får anses vara ett grundläggande krav för att kalla någon för nyliberal i ordets korrekta betydelse, dvs. inte i på det allt vanligare sättet som synonym för "person vars åsikter jag inte delar".
15 feb | Unregistered CommenterErik
Kul diskussion!

Ståhl har inte skrivit något om sin teori, han jobbar mest med anekdoter.

a
15 feb | Unregistered Commenterbergh
''När Chomsky behandlas på ett oseriöst sätt så sker det samtliga gånger av tidningar och medier som absolut INTE säger sig dela hans politiska åskådning.''

Visst. Men DN:s kulturdel är väl knappast ''oberoende liberal''?

''Vi återkommer återigen till vad detta säger om takhöjden i den svenska debatten. Att Chomsky behandlas som dissident är inte svårt att smälta, för hans anarkistiska socialism är verkligen väldigt långt ifrån vad som kan kallas mainstream i USA. Men jag menar fortfarande att Norberg är en väldigt pragmatisk liberal som på intet sätt utmanar det svenska etablissemanget. På sin höjd refererar han officiell statistik och ger den en liberal men i internationell debatt helt normal tolkning.''

Här håller jag inte med dig. Norberg är en klar dissident både inom Sveriges gränser och även på många sätt internationellt (Den (enligt min mening mkt naiva) marknadstro som Norberg står för är vad jag vet inte direkt allmänt utbredd i särskilt många delar av världen).

Chomsky refererar liksom Norberg till officiell statistik och officiella dokument. Men visst kan man kanske klart säga att Chomsky är mer provocerande i USA än Norberg är i Sverige.
16 feb | Unregistered CommenterAugust
@ Hansa

Läs gärna denna bok också:

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9171732594
16 feb | Unregistered CommenterAugust

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
All HTML will be escaped. Hyperlinks will be created for URLs automatically.