Borgerlig strukturomvandling

Fredrik Segerfeldt tycker att framtidens borgerlighet ska bestå av ett stort borgerligt samlingsparti och ett litet, renlärigt nyliberalt parti.

Fundering: Ett stort, pragmatiskt parti på 45% gissningsvis, och ett litet parti på 4-5 procent som uttolkar renlärighet ur en ytterlighetsideologi, har inte Sverige varit där förut? (Därmed inte sagt att jag ogillar idén, tvärtom faktiskt!)

Comments

[Joachim]

Jag tror att det låter vettigt (ur representativitetsperspektiv) och att det kommer hända förr eller senare. Fyra partier vore lagom: ett socialistiskt/grönt/feministiskt, ett socialdemokratiskt, ett borgerligt och ett nyliberalt. Däremot ställer jag mig tveksam till att mittenväljare skulle stödja en koalition där renläriga nyliberaler ingick, om de inte kompromissar bort större delen av sina önskemål. Vidare kan det uppstå spänningar mellan de borgerligas lag-och-ordning-retorik och principiella nyliberalers motstånd mot buggning, övervakning och dnaregister osv. Eller kulturkonservatism vs marknadsliberalism i kultursektorn. Men det här är ju spänningar som finns inom det borgerliga blocket redan idag.

[Joachim]

Jag noterar för övrigt att Fredrik begränsar sig till att tala om ett ekonomiskt nyliberalt parti. Synd. Det mest - eller snarare det enda - attraktiva draget hos nyliberalismen går däremot förlorat: aversionen mot den alltför starka staten och dess totalitära tendenser.